Ditt liv kommer aldrig gå i repris , gör alla dina misstag och var stolt. Det är på grund av det som du blivit den du är, trivs du inte med dig själv ? Fine, ändra på dig. Kunde jag ändra på mig för han även om han inte såg det, så kan du! Tveka inte , får du chansen till något du drömt om hela livet så bara gör det! Va inte rädd och dra dig undan, för det blir din största skam någonsin!
Framför allt var aldrig rädd för att vara dig själv , du är tung som du är!
Och en sista sak, i allt negativa nedtryckande händelser och ångester finner du även din glädje och kämpar glöd!

Jag kom och gjorde mig minnesvärd , kanske snart dags att dra vidare. Mer har jag inte tänkt , jag kan se att jag gjort det bra .
Jag har lämnat den fina flickan jag var påväg att bli där för din skull ett tag, gick tillbaka till mitt gamla jag . Skönt är det , slippa hålla mig från allt det där.

Skylande vindar glider förbi mitt öra,
Jag känner ilningen längs käken på mig. Men än finns det sol om dagarna som håller min värme igång, finns inget som får mig att lägga mig ner. Har inte gått sönder ännu, men det gör inget om jag gör det. Jag kan jublats stå upp rakt efteråt, precis som om inget hänt !, vilket känns inget annat än underbart ?

Jag ser dig, i mina drömmer och där är det vi . Mörkt som ljust och kallt som varmt, vi är som skapade för varandra!
Sen att vi gick miste om varandra , är bara en sak som kommer göra oss starka igen ?

Du kan fly nu , men sen när du är tillbaka kommer dina problem ikapp dig!, ta tag i dina problem fittunge.

Jag lever dag för dag, men endå strövar jag efter att lyckas .

Jag klarar inte av den skiten,
Jag är inte så stark längre!

Min historia : Redan som barn var jag totalt fucked up, eller ja. Enligt mig var jag det, jag var överkänslig och bara en av alla andra. Ville bara vara som alla andra, va lika söt osv. Har haft en rörlig och kanske inte den bästa uppväxten, men det tillhör att ha kaos runt mig. Har haft mycket social kontakt redan som liten , mådde psykiskt dåligt osv. 
Blev nertryckt redan som liten av vuxna runt mig, va lärd till att bara sittt och hålla min käft. Vilket gjorde att jag till slut exploderar och nu kan jag defenativt(stavning?!) inte hålla käften , hah. 

Min famlij/familjer: 
Biologsk pappa - Thomas , född -74 Umgås inte alls sens två år tillbaka. 
Biologsk mamma - Emma , född -74 , bor hos henne med hennes familj (hennes man + syskon)

Låtsas pappa - Mats , född -74 , bor ihop med han och mamma + syskon

Låtsas mamma - Ulrika , ingen aning när hon är född , gift med min biologiska pappa

Syskon hos mamma - Anton, Paulina , Wiktor och Henrik -
Anton - fyller 21 , bor ihop med sin tjej -
Paulina , fyller 13  
Wiktor - fyller 7 , 

Henrik - fyller 4, 

Syskon hos min biologiska pappa : 

Kelly, fyller 9 eller 10 år
Kevin , fyller 5 år

Nuläget: Bosatt i skåne med mamma, hennes man och syskonen. Förutom min ena storebror som bor med sin tjej, sen har jag en storebror till som jag inte träffat mer än fem gånger som liten. Tyvärr, men iaf. Går i nian, äckligt skolless.. Har ordnat upp mitt liv ganska bra, men har fortfarande saker att ta itu med. 

Om mig : Jag är för övrigt ganska glad och har en överdriven fantasi, babblar något sjukt mycket. Stort hjärta men tyvärr inte plats inte åt alla :/ Lätt för att skapa kontakt med folk, har vänner och bekanta tvärs över svergie. 
Är även ganska poetisk, men ja . Är ganska känslomässig , kan gå runt och bära på vissa saker som inte syns. Sen sånt som inte ska synas syns som om du läste en bok i ansiktet på mig .. 

Utseendes mässigt - Jag är mellan 161-162 cm lång ;), brunrödhårig (lutar mer åt det röda hållet). Lite små mullig, vilket passar mig perfekt. Blågråa ögon, har lite arr och små finnig. Juste glömde det bästa, har bristningar! , visst är jag allt sexig? ;) Skojja! 

Skulle bara säga att inlägget om mig kommer senare idag eftersom det försvann igår :/ puss , ha det brau<3

Alla har vi varit små
Alla var vi mamma eller pappas favorit
Vi alla har gjort alla dessa hyss
I slutendan var vi fortfarande älskade
Detta vi blev precis ni
Jag var inte älskade i slutendan
Inte hos dig iaf

Minns ni hur lätt allt verkade som liten?, minns nu hur sur vi blev på våra föräldrar , även om vi älskade dom?
För dig var dina föräldrar något att vara stolt för.
Vad hände med den stoltheten vi hade då över dom?, var det stoltheten eller föräldern som gav sig av ?!.

Saknar att vara liten och obrydd
Saknar att bara springa runt utan att bry sig
Det enda du behövde var att göra dom glada , du behövde aldrig förstå .

tjooo ;* Blev fucked up med bilderna så blev nöjd med lite mer standar design, men den här bloggen ska jag endast användats för texter och ''skriva av mig'' inlägg :)
Hade bara tänkt göra ett ''om mig'' inlägg senare innan jag börjar själva bloggandet!, kommer garanterat att ladda upp bilder, musik osv. Kan hända att det kommer något inlägg som är skyddat oxå, hör av er i privatmeddelande eller på fb etc så kan ni får lösenordet till det!, men ha det brau!

Bjuder på två bilder sålänge, puss! <3